Dietrich-doktrinen

Under senare år har det blivit politiskt korrekt att beskylla vem som helst för att vara ”rasist”. Ulla Lauridsen skriver om den totalt urvattnade betydelse som ordet har fått under senare år:
.

Marlene Dietrich var tyska. Vid mitten av trettiotalet reste hon till USA, trots att hon hade fått sitt genombrott i Tyskland, och sökte amerikanskt medborgarskap, enligt uppgift för att hon inte längre ville vara tyska i ljuset av utvecklingen i Tyskland.

USA välkomnade henne, och några år senare reste hon runt och underhöll de amerikanska trupperna under andra världskriget. Obs: Ingen tvivlade på hennes lojalitet när hon väl hade valt sida, och de soldater som kämpade mot hennes fosterland var ingenting annat än entusiastiska över att se henne.

Och vad kan vi lära av det? Det finns otaliga exempel på samma fenomen: Vi tar uppriktigt och varmt mot dem som aktivt stöder våra värderingar. Naser Khader var Danmarks mest populära politiker i åratal. Ayaan Hirsi Ali kom till Holland som vuxen, beviljades asyl, fick utbildning, stödde helhjärtat västvärldens värderingar och valdes in i parlamentet.

Var finns rasismen? Den finns helt enkelt inte.

.
Nej, rasism, antisemitism, kvinnoförakt etc. hittar man på annat håll än hos normalt funtade skeptiker till så kallade hederskulturer.

Läs mer: Varför är det så stilla i Sverige?
.

Annonser