Svenska journalister sitter i en gyllene bur

Julia Caesar: Orden och makten

Generellt gäller att var och en som har tillgång till orden också har makt. Den makten missbrukar svenska journalister grovt. Den stora skillnaden jämfört med andra världskriget är att den censur som då framtvingades av regeringen i dag utövas fullkomligt frivilligt. Regeringspiskan har av journalisterna själva bytts ut mot en omfattande självcensur. Regering och riksdag har i dag absolut ingenting att frukta från en journalistkår som går som lydiga knähundar i maktens koppel.

Journalisterna kryper för islam

Ideologin om mångkulturens välsignelser är så internaliserad i den svenska journalistkåren att den har blivit en integrerad del av det journalistiska blodomloppet. Rädslan och den politiska anpassligheten styr vad som får sägas och inte sägas. Efter nazism och kommunism kryper journalisterna i dag för en tredje brutal och dödsbringande totalitär ideologi – islam. I samband med islamistiska terrordåd är det noterbart att orden ”muslim”, ”islam” och ”islamism” helst inte får nämnas, och absolut inte ”terrorism”.

Det är uppenbart att flertalet journalister inte har skaffat sig ens rudimentära kunskaper om islam. Okunnigheten är genant. När 42 tjetjenska islamister tog 850 personer som gisslan och dödade 170 i Moskvateatern den 23 oktober 2002 kallades de i media genomgående tjetjenska ”rebeller” och ”separatister” Och det låter ju revolutionsromantiskt. Allmänheten fick inte veta att det rörde sig om ett islamistiskt terrordåd.

Annonser